Niklas blogg

Så var det äntligen fredag, fredag den 13:e. Ja, inte har jag sett nån otur ännu. Snarare tur. Jag har fått tag på en ny cykel till Michelle, en nästan ny 20″. Och nu är hon här, Michelle alltså. Hon bor hos mig varannan helg. Mellan det bor hon med sin mamma i den minst sagt trissta hålan Jordbro. Skönt att hon får komma därifrån ibland.
I morgon lördag blir det förmodligen en del cykling nu när hon äntligen börjat lära sig cykla. Sen vid lunch bär det av till hennes kusin som fyller sju år.
Apropå cykling och barn förvånas jag över hur ofta föräldrar cyklar före sina barn när de är ute å cyklar. De har ju ingen som helst uppsikt på barnen. Jag bara väntar på att nått ska hända. Barnen framför och föräldrarna efter tycker jag. Jo, det hände förra helgen när jag var ute och gick. En mamma kom cyklande med sina tre!! små barn. En liten i barnstol på sin egen cykel och två barn efter på varsin cykel. De skulle korsa en väg, och naturligtvis stannade inte ens mamman vid vägövergången utan bara cyklade vidare. Det ena barnet som hade halkat en bit efter fick lite bråttom och blev förmodligen lite stressad när det komm en buss på vägen en bit bort. Barnet ramlade mitt på vägen och började grina. Mamman som inte kunde lämna sin cykel, eftersom hon hade ett barn i barnstolen, gapade ”bort från vägen, unge!”. Det hade aldrig hänt om mamman cyklat bakom sina barn och dessutom stannat vid vägövergången. Dessutom undrar jag om hon borde ha cyklat överhuvud taget, med tre små barn, i trafiken. Jag läste nånstans att barn under elva bör inte cykla i trafikerade miljöer. De klarar helt enkelt inte av att hålla koll på allting samtidigt som de koncentrerar sig på att cykla.